Tack för era värmande kommentarer! Nu har jag fixat så att filmklippet är privat på You Tube. Det känns väldigt obehagligt att dom här elaka människorna pratar om vad Hitler skulle göra med barn med DS.

Så filmen finns kvar, men vi väljer själva vem som ska få äran att titta på den. Jag fattar inte att det finns såna människor.... Vad har dom fått för uppfostran? Eller är dom bara sjuka i huvudet helt enkelt? Vad skulle dom själva göra den dagen dom ska bilda familj, och kanske får ett barn med särskilda behov? Och dom här "knäppisarna".... Jag vet inte vad man ska säga om dom...  Ibland önskar jag att jag kunde va lite elak tillbaka, men tyvärr kan jag inte...

För att mitt hjärta rymmer inte sån´t, Jag har ett stort hjärta-av guld! Och det är jag så lycklig över!!

En av världens goa´ste....

Måste visa filmen på vår älskade Niklas igen! Jag vill skriva på näsan åt den elaka delen av vår värld! Att Niklas kan lära så många människor hur man accepterar andra preciiiis som man är! Och man har den rätten att få vara det!

Tårarna rinner sakta ner för mina kinder....

Sitter här med blandade känslor....

Jag är en känslomänniska så jag har lätt att få "översvämningar" av mina känslor.

Just nu känner jag mej både riktigt ledsen och förbannad. Det har skrivits så fula kommentarer till niklas film. Jag vet att jag inte ska ödsla en massa onödig energi på dessa idioter som vräker ur sej nåt dylikt. Men jag gör det ändå....

När jag läser dessa kommentarer så vill jag bara bädda in Niklas i mitt skydd, men det hjälper ju inte vet jag. Han kommer att få höra hela sitt liv såna kommentarer som skrivits på You tube.

Jag är så ledsen att jag känner yrsel. Och vissa stunder kan jag jag tycka att det är bra synd om dom elaka människor som inte får chansen att träffa "en Niklas". Då skulle dom förstå det underbara i livet.

Ska vi ta bort filmen? tänkte jag... I nästa sekund så tänker jag: "Så fan heller!!" Och sen vill jag ta bort den i gen..... Jag blir så frustrerad....

Det är Sanna som gjort filmen, så hon ska få ta bort dom idiotiska kommentarerna. Men filmen får nog vara kvar....tror jag....vi får se....

Aaaaaaaggggggghhhhh!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Varför?

Kärlekskromosomen.....

I Sverige föds det varje år cirka 120 barn med Downs syndrom. Det är den vanligaste formen av utvecklingsstörning och beror på att det finns en kromosom för mycket i barnets arvsmassa.

Barn med Downs syndrom är senare i utvecklingen.Det första som märks är den motoriska utvecklingen. De griper, sitter och går senare än andra barn. Språk- och talutvecklingen är det som märks först. De lär sig prata senare och det tar längre tid för dem att bygga upp ett ordförråd.

Graden av utvecklingsstörning varierar mycket.  Många barn och ungdomar kan lära sig att skriva och läsa. De allra flesta kan som vuxna flytta till eget boende om man anpassar stöd efter deras personliga behov. Många klarar av vanliga hushållssysslor men kan behöva hjälp med matlagning och ekonomi. Känslolivet påverkas inte alls. Tvärtom är det deras starka sida.

I människans celler finns en komplett uppsättning arvsanlag eller DNA. De utgörs av 23 par kromosomer, det vill säga 46 stycken. Halva antalet kromosomer kommer från mamman, halva antalet från pappan. Om det blir fel när cellerna delar sig kan ett barn födas med tre kromosomer av kromosompar nummer 21. Detta tillstånd kallas trisomi 21 och ger upphov till Downs syndrom. Fostret får därmed 47 kromosomer. 

Orsaken till feldelningen känner man inte till men man vet att risken för att få ett barn med Downs syndrom ökar med kvinnans ålder. Därför erbjuds kvinnor från 35 år möjlighet att göra fostervattenprov eller moderkaksprov. Med ett sådant prov kan man med mycket hög säkerhet, över 99 procent, fastställa om fostret har Downs syndrom eller inte. Andra tester, som ultraljud, nackuppklarning, biokemisk screening, KUB och trippeltest, kan endast ge en bedömning av hur stor risken är att fostret har Downs syndrom.

Det många inte känner till är att det också finns en större risk bland mycket unga kvinnor för att föda barn med Downs syndrom.

Mellan 40 och 50 procent av barnen med Downs syndrom föds med någon form av hjärtfel. Det vanligaste felet är att det mitt i hjärtat finns en förbindelse mellan höger och vänster hjärthalva. Det är viktigt att tillståndet behandlas så snart som möjligt. Medfödda hjärtfel opereras allt tidigare med mycket goda resultat. Ett opererat barn kan betraktas som hjärtfriskt.

Om man misstänker att ett nyfött barn har Downs Syndrom används ett system som heter Halls kriterier. Det är en lista med de 20 vanligaste kännetecknen på Downs syndrom. Finner man fyra eller färre kriterier hos barnet är det aldrig fråga om Downs syndrom. Har barnet mellan fem och elva kvarstår misstanken och kromosomanalys görs. Finner man 12 kriterier eller fler är diagnosen säker - barnet har Downs syndrom.

Halls kriterier
Hur vanligt förekommande några kriterier är framgår av procenttalen inom parenteserna.

• För tidigt född och/eller underviktig.
• Muskelslapphet, hypotoni (80%).
• Dåligt utvecklad mororeflex. (Reflexen utlöses genom att man släpper barnets huvud bakåt. Barnet slår då ut med armarna och gör sedan en omklamringsrörelse (85%)
• Överrörliga leder (80%) 
• Platt ansikte (90%)
• Platt bakhuvud
• Rikligt med nackskinn (80%)
• Veck i inre ögonvrån (epikantusveck)
• Snedställda ögonspringor
• Små, vita prickar på regnbågshinnan (Bruschfields prickar)
• Lågt sittande ytteröron med få veck
• Tungan hålls utanför munnen
• Högt gomtak
• Snörvlande andning
• Korta, breda, mjuka händer med korta, överrörliga fingrar
• Fyrfingerfåran sträcker sig över hela handflatan
• Kort lillfinger, krökt inåt och med kort mellanben (klinodyktali)
• Stort avstånd mellan stortån och andra tån (så kallat "sandalgap")
• Avvikande form på höftleden (ses bara på röntgen)
• Tandavvikelser (när barnet blir äldre)

Man kan inte förebygga Downs syndrom.

Graden av handikapp måste avgöra hur ett barn med Downs syndrom ska tränas, utbildas och stimuleras. I en förstående och stimulerande miljö kan dessa barn utvecklas väldigt mycket. Det är viktigt att föräldrarna hjälper barnet att höja sig över den nivå som tidigare varit förknippad med Downs syndrom. Vi vet faktiskt inte var gränserna går för vad en person med Downs syndrom kan utföra.

Man bör uppmärksamma det de kan göra istället för det de inte kan göra.

Kan nån fatta vad man ska ha 30 ölglas till???????  Har nyss diskat min mans nyinköpta ölglas, 20 st till antal. Vart ska jag ställa dom då? Kanske bredvid dom andra 10 som redan finns?

Så nu har jag flyttat ölglas, likörglas, vinglas, irish coffeglas, karaffer m m för att jag ska få plats med dessa nya 20 glas... Dom är jättefina....det är inte det....

Jag har i alla fall fått till det någelunda i vitrinskåpet.

Efter allt flyttande av glas blev man ju sugen på nåt...så ett glas vin blev det till mej.

Inget ont som inte har nåt gott med sej!

Trevlig lördagkväll på er! Skål!

I dag har Alexander varit till tandis.Och jag kan försäkra att han är mycket duktigare än sin mamma... (ja, för hon går ju inte ens dit) Han gapar sååå stort utan att ens fråga vad som ska göras. i och för sej behöver man väl inte igrågasätta vad som ska göras eller hur det görs, farbror tanddoktorn vet nog hur det ska va.  De få gånger jag går till tandläkarn så ska jag veta allt i detalj vad han gör. Hemska tanke....

I alla fall, så skulle det bara fyllas på i en av Alex mjölktänder. och det gick väl på ca 8 minuter. Och när vi skulle gå därifrån så råkade jag få se en ny liten taggig tand i munnen på Niklas. Bakom hans ena framtand i nederkäken.

Inte nu, tänkte jag med blandad förtjusning. Han är ju bara sex år....

Tandsköterskan frågade vad som hänt. (efter mitt utfall...)  Han har fått en tand, utbrister jag. Ja, men hur gammal är han då? Det är väl dags för honom att tappa tänderna? Jo, visst....det är ju dags....  Men det blir så påtagligt att nu är han "storkille". :D

Jag får väl hoppas att mjölktanden lossnar snart, för den har han ju som sagt inte tappat än...men den nya kanske trycker ut den gamla?

Näe, snart börjar "Idol", så kanske man ska förbereda sej i soffan....?

Gårdagen började med barnmottagningen för oss. Niklas skulle få sin vaccinationsspruta. Ja, jag tog det beslutet tillsammans med min man att både Niklas och Alexander skulle få sin spruta. Alexander fick sin på skolan, i pappas sällskap. Sen ska dom ha en till om ca tre veckor. Lite ont i armen hade dom båda, vi får se hur dom är i helgen. För det kunde bli både lite snuva och feber....

Gjorde lite kort i går igen. Konstigt....snart är det jul men var är min inspiration??? Jag sätter mej ner och ska pyssla...och blir sittandes med papper, lim, och allt vad det är och bara bläddrar i pappershögen, men jag får inte till nånting... Men lusten finns där att tillverka kort... Kan det va brist på snö??

Nej, nu har jag lite sysslor att göra. Blev ju ingenting igår eftersom vi var borta halva dan och sen var Niklas lite mammig. Ville inte alls va själv...  Men det är ju alltid mysigt att få rå om sina barn!

Idag när Niklas slutade förskolan så åkte vi direkt upp till habben. Men det var ingen hit att göra det den tiden på dan... Han var sååå himla trött (han brukar ju vila när han kommer hem) Han satt och "fjompa" sej när han skulle göra övningarna, och kastade saker på golvet. Men med glimten i ögat förstås.

När han fick höra att han skulle få gå till bollhavet efter han hjälpt till att städa, då kom det stooora leendet fram. Då glömde han bort att han var trött.

När vi kom hem efter 1½ timme där uppe så hade Roger förberett pannkakssmet. Niklas var så trött att pappa fick mata... Sen la han ner huvet på bordet och höll på att somna så det fick bli lite "Emil i Lönneberga" ett tag. När han blev less på det så föreslog jag en sväng till Maggan (min goa granne) och då kom hans stora leende fram igen. Det gäller att dela upp "det roliga" så att han håller sej vaken hela kvällen. hehe

När vi kom hem hade Sanna kommit, lite mera roligt då. Sen kvällsfika och Sanna nattade honom strax före 20.00 Då var han så trött att ögonen såg nästan svullna ut på honom. Och jag tror han somnade ganska snabbt...

I morgon har vi tid hos ortopeden kl: 15... (åter igen på hans sovtid) men jag vet inte om jag ska försöka få en förmiddagstid istället nån annan dag för annars blir det ju samma visa i morgon.