Hör och häpna! Jag tog mej ner på stan i dag. Jag var i och för sej inte ensam, jag hade barnen med mej. Men ett steg i rätt riktning i alla fall....

I morgon eftermiddag ska jag på habben med Niklas, så då måste jag ju faktiskt ta mej ut. Men man är lite mera "skyddad" där uppe.

Kiara och Mindi fick lov att vara ensamma i dag när jag hämtade ungarna från skolan och förskolan. Och sen gick vi ju ner på stan då...  Jag tänkte att nu är det väl bajs överallt!!!!  Jag brukar stänga grinden till övervåningen och dörren till vardagsrummet så det är lite begränsat för dom. Det behöver inte springas i alla rum...

När jag fått av mej jackan gick jag "rundan" och kollade lite... Inget bajs...och inget kiss!!!! Wow!! Kanske äntligen! Gick ut med dom på en gång, men som vanligt gjorde Kiara ingenting. Hm... Vi ska ta en sväng sen, får se om det blir det "stora" också.

Annars har dagen varit ganska bra. Hjärnspökena finns ju naturligtvis. Dom sviker inte i första taget. Jag försöker putta undan dom och ibalnd lyckas det.  Jag får ingenting gjort här hemma för tillfället. Tycker bara att jag går runt, runt...som i nån slags dvala liksom....

Näe,ska ner och fylla min vän mrs dishwasher. Det verkar som om hon accepterar bara mej...   ha ha ha

Kiara börjar att förstå att det är här hon ska bo...  Hon lägger sej till ro och vaktar inte mej nu som hon gjorde från början.

Det som vi jobbar på nu är att få henne riktigt rumsren. Nu när vi går ut så kissar hon i alla fall. Men bajsningen är det värre med. I går kväll var vi ute och gick i över en timme, inget bajs.  När vi kommer in och jag hade klätt av mej, satt mej i TV-soffan då bajsar hon i hallen.... Suck! Förstår hon inte att hon ska bajsa ute? Eller är det nån protest av någe slag? Hon är i alla fall 7 månader.

Ja...det kommer väl...

Annars är det ganska OK här idag. Har i alla fall sovit i natt, ganska bra. Det känns som vägen tillbaka är så lång. Jag skulle behöva komma på fötter igen. Men då måste jag ha människor omkring mej som har ärliga avsikter med det dom gör. Jag behöver värmande famnar och övertygande ord. För när ångesten griper tag i en så behöver jag nån som fångar upp. Inte nån som vänder ryggen... Jag försöker bearbeta min ångest själv, men när det inte är jag som orsakat den...

Det finns så många falska människor omkring oss, närmare än man tror. Den man minst anar kan vara den fulaste fisken. Hur ska man kunna läsa av sånt??

När allt känns som mörkast, då vet man ändå av sin erfarenhet att det blir ju faktiskt ljusare.

Och nu har det varit "mulet" ett tag igen, så nu väntar jag bara på att det ska spricka upp.

Jag tror att innerst inne bär jag på en styrka som jag fått bygga upp ända från barnsben... Och för varje år och motgång så blir den nog starkare. Men ibland tycker jag liksom att det bör räcka nu...vill inte ha mera motgångar....

Skulle vilja vakna på morgonen och känna att "Åh, vad härligt"! Jag har faktiskt ingen som helst lust att kliva upp ibland, om jag ska va ärlig... Och det beror inte på mej...

Men , jag tar mej upp, tar på mej min "rustning" för att möta ännu en dag, bygga upp mer styrka och försöker "ta tjuren vid hornen".....  Det är tufft...riktigt tufft emellanåt, men jag står ju fortfarande på benen. Eller hur? ;)

Sen skulle jag ju uppskatta, att om det nu är någon som känner "oro" (som vissa vill kalla det) när jag ibland skriver om mina innersta känslor, så fråga mej rent ut för fasen vad det är!!!! Gå inte omkring som katten runt het gröt och prata och fråga andra!!! För det fattar ni väl att, där får ni inga svar! Eller?

För så har det ju varit förut! Och det kan bli så mycket fel när ni gör så....

Nu finns det ingenting att oroa sej över. Det känns ibland bara som att jag måste spy ur mej...

Jag verkligen hatar när folk går bakom ryggen på en! Falskhet, respektlöshet är väl det värsta som finns?! Behandla andra som du själv skulle vilja bli behandlad!

En kompis sa till mej igår: Försök att "lyfta" hjärtat till hjärnan. Och det är väl så man måste göra kanske för att kunna lindra smärtan man bär på...

Oj! Jag har varit så upptagen med att få lilla Kiara att trivas så jag har totalt glömt bort bloggen....

Kiara är en liten dam på snart 7 månader, som är på foder hos oss. Lite osäker, men väldigt kaxig samtidigt... Hon söker trygghet och bekräftelse hela tiden. Lite rangproblem är det mellan Mindi och Kiara. Mindi går gärna undan henne, så Kiara vill gärna bestämma. Men nu är det ju så att det faktiskt är JAG som bestämmer. Så det håller hon på att lära sej nu, men det tar nog lite tid... Så jag får vara där och medla lite emellan "tjejerna". Vi får ge henne tid, hon har ju bara varit här några dar.

I dag har vi varit och grillat korv uppe vid Jan Gullik. Mysigt! Lite blåsigt men skönt när solen tittade fram. Ungarna åkte pulka och bob, jag vet inte huuur många gånger.

Niklas skulle testa att åka helt själv. Han drog sin pulka, satte sej på, men hade vinklat framdelen lite snett så han kanade in bland träden. Han gjorde sej inte illa, han bara skrattade! Tur det då!!

Så nu ligger alla rökkläder nere i källaren och väntar på sin tur till tvättmaskinen. Det är nackdelen med brasorna....  Och mina ögon svider... Men mysigt hade vi!!!

Vad var det jag sa?? Lola hjälpte mej att få till detta strul med You Tube... Den som strular är väl jag. Så nuuu kan jag lägga in från "tuben" igen!

Var ju och tittade på lilla Chiara i går. Men nåt så mycket sött. Jag hann inte ens gå fram till henne... Hon "valde" mej istället för tvärtom. Sen satt hon med mej på kökssoffan mest hela tiden. Eller var det för att Alexander åt på en bulle som hon var sugen på?

Och vilket energiknippe, i motsats till Mindi. Jo, hon kan busa hon också men inte som denna tös. Nu är ju Mindi 2 år och Chiara 6 månader, så det är klart det är skillnad men jag hoppas dom kommer att trivas med varann!

Uppfödaren hade 14 kineser hemma: vuxna, 6-månaders och så några 8-veckors. Tror ni dom var gulliga?? Både med och utan hår.

Så nu ska jag skaffa en trimmer så jag kan trimma Chiara själv. Får se om Mindi går med på att jag trimmar henne också. Det är ju inte jag som brukar göra det...

Lilleman har feber i dag också. På sportlovet!! Typiskt! Han har varit pigg så länge, men när det blev varmare ute, så satte sjukan i gång. Snorig, febrig och väldigt trött...han tål sej inte själv ibland. Och då är det bara att ta en bok och lägga sej på vår säng med honom. Han brukar protestera, men han somnar ändå ganska snabbt. Och sen mår han lite bättre när han vaknar...

I går när vi ätit middag i "salen" hände nåt märkligt. När jag hade varit in i köket med tallrikar och annat och var på väg in i TV-rummet igen blev jag stående på tröskeln. Där, mitt på golvet, stod en av mina tovetomtar!!!

Och dom står högst upp på bokhyllan annars... Hm... Ingen hade varit där medan vi var i köket och ungarna når inte dit upp, även med stol.

Så då undrar man: vem har ställt ner tomten? I vilket syfte? Det kan man ju fundera på... Det händer ju lite grejer här i huset emellanåt. Nån som går i trappen, ibland hör vi hur ytterdörren öppnas och nån ropar "hallå", Vi har hört hur toalocket stängs på övervåningen, Speglar har ramlat i golvet, både Simon och Sanna har blivit "puttade".... Ja...det finns massor av grejer.

Men då kan man ju undra: Vem är då "nån"?

Mej skrämmer det inte, dom får gärna vara här så länge det ligger på den nivå det gör i dag. I bland när det inte hänt nåt på länge så saknar man det lite...

I går kväll var jag och Nettan ut på krogen. Som vanligt har vi ju sååå roligt. Men det var så mycket yngre ute, 18-20. Sen fanns ju vi då och några till som var "äldre". Men roligt hade vi!!

Jag ringde på en kineshane i dag. Sååå söööt!! Tjejen som hade honom var urtrevlig. Vi satt och pratade i nästan 1 timme. Vi kom fram till att jag kanske ska bli fodervärd till en av hennes valpar, en tik som lystrar till namnet Chiara. Jag lovade att ringa upp när jag pratat med Roger och då satt vi 30 minuter till. Trevligt med sånt folk!

 Eftersom jag har en tik sen förut så kanske det är bättre att ta en tik så slipper man detta med att man måste passa på hanen när tiken löper.

När vi hade jämthundstiken så tog vi över en tibbehanne också. Och vad jobbigt!!! När Dixie löpte (jämthunden) fick vi binda stackars Rulle på natten där han satt och ylade och pinkade... Nej, det var inte så kul.

Så vi får välan se hur det blir med Chiara då. Vi ska åka i väg och titta på henne i morgon vid 14-tiden. Så spännande!

Näe, nu ska jag bädda ner min man. Han är så trött...blev väl utpumpad efter att ha sett hockeyn.

På lördag ska jag följa med honom och titta på MODO! Yeah!

Jag blev sååå irreterad när min besöksstatistik försvann, så jag har suttit och påtat lite med det....  Vips!! Så fick jag till baka siffrorna.

Gick in på bloggen, klickade på "statistik" och det funkade! Yippeee!!! Gick in på inställningar och skulle byta placering, in på bloggen igen och kolla... Funka icke! Va?! Åååhhhh!

In på inställningar ännu en gång, bytte placering på den igen. Verkar urdumt, men jag tänkte man måste ju prova allt. Ibland har ju datorer ett "eget liv" (enligt mej)  Sagt och gjort. Ny placering.

Ännu en gång gick jag in på bloggen och skulle kolla om det fungera. Jajamänsan!!!  Vem är bäst??  Nu känner jag mej riktigt nöjd!!!

Meeen.....jag får fortfarande inte in grejer från Yiu Tube. Trots att jag gör precis som man ska (tror jag i alla fall) Har provat så många gånger, så nu har jag gett upp...för ett tag i alla fall...

Jag får väl ringa Carola  igen. Jag brukar få instruktioner av henne när jag får problem. ha ha ha