Sitter och tittar igenom olika scrapbloggar... Åh, jag blir sååå suuugen!!! Det riktigt kliar i fingrarna när jag kollar alla scrapbloggarna. Har inte pysslat på drygt ett år. Inte klokt. Jag som höll på nån liten stund varje dag med mina kort. Saknar verkligen det. Lite terapi är det nog...

Men sen jag flyttade har jag inte fått nån ordning alls för mitt pyssel. Har ju inte ens ett skrivbord där jag kan hålla till.  För det blir ganska mycket grejer framdraget när man väl håller på.  Flyttar ju snart igen så kanske man landar ordentligt den här gången...

**********************************

VAD är det som gör att jag är det eviga samtalsämnet?? Vad jag än gör så upplevs det FEEEL! "Folk" undrar hur jag ska klara mej ekonomisk nu när jag köpt en lägenhet. Jo, det ska jag tala om: det är tufft ofta och kommer att fortsätta med det. Men jag har ingen karl som försörjer mej. Nu vet "folk" det också.

Mina barn har rena kläder, mat i magen och får massor med kärlek. Snacka inte förbi mej nästa gång utan ta den jävla mobilen och ring mej och fråga direkt: "Hur går det för dej?"  "Hur mår du?" Ett av mina nummer är 0702347872. Så nästa gång "folk" undrar så ring istället!!!!

Det gör fruktansvärt ONT att få höra saker på omvägar.

Jag litar inte på nån längre.... Träffar man "folk" så vet man ju för fan inte vad man törs säga och inte.

*************************************

I dag har varit en dag med tunga stunder emellanåt...  Man oroas för sina barn, man blir påmind om gamla minnen som inte är fullt så ljuvliga.

Återigen blir man påmind om hur man blivit sargad i kanterna.... När man tror att det är borta så är det alltid nånting som gör att det smyger sej in nånstans och sticks! Förut har jag tillåtit mej att känna efter för mycket, men det gör jag inte längre. Åtminstone inte alltid..... 

När alla splittrade och mörka minnen dyker upp i min hjärna och försöker ta över så tar jag fram min mobiltelefon och läser dom varma sms som ger mej positiv energi! Det hjälper! Mycket!  Låter kanske simpelt men det betyder en hel del för mej faktiskt.

Och jag vet, att nån dag, så kommer inte minnena tillbaka. men det kan ju ta tid....men  det får det väl ta.

Satt och läste igenom min blogg från 2009-2010 och inser att jag kommit en bra bit på vägen. Men den är fortfarande lång...

************************************

Lär dej livets stora gåta

älska

glömma

och förlåta

*******************************

Ääääälskar detta att jag kom ut på internet på 7de försöket!! Bättre än på det 10de i alla fall.

Hittade några gamla bilder:

Riktigt lik Lasse Flinkman på det översta va? hahaha Eller va han nu heter?

Man ser ju ut som värre UFO än vad man är.... =D

***********************************

Näe...dags å sova kanske? Utan "snuff"?

Måste nog ta en morot först...är så hungrig...

********************************

Enkel middag i dag med riktigt kryddstarka nudlar som både jag och Alexander älskar. Det är så att näsan börja rinna... hehe  Niklas fick lite mindre kryddor i sina. Han gillar inte riktigt mat åt det starka hållet.

Senare är det glass beställt av grabbarna.

Blir nog en tidig kväll för Niklas i kväll antar jag. han har varit med särskolan till Härnösand för att åka skidtävling. Gissa om han var stolt över sin medalj han fått?? Förs såg jag den inte. (han hade den innanför overallen) Så han hojtade till och höll upp den mot mej så jag skulle titta ordentligt. Han var sååå stolt! Berättade med tecken att han åkt skidor. Jag vet ju inte hur långt han åkte. Spåret var 300 meter, förra gången han åkte blev det 20 meter. Övning ger färdighet!!

Till helgen ska Niklas till Häggen för första gången på riktigt. Då ska Alexander få vara i centrum. Vad vi hittar på får ni höra om sen. ;)

**********************************