pillabrita

Jag hade så mycket i huvvet som jag skulle skriva ner.....

....men nu är det bara tomt....

EKO...EKO...EKO...EKO...EKO...EKO

Vad man mår dåligt när barn inte äter.....

Miira har ätit jättedåligt idag. Jag har provat det mesta men ingenting vill hon ha.

Tidigare på eftermiddan så rotade jag i skafferiet efter kaffe som jag skulle fylla på. För att komma åt den så var jag tvungen att ta fram min lilla burk som jag har havregrynen i. Bakom mej står då Miira och låter glatt. Jag tittar bakåt och där står hon och pekar på min lilla gröna havregrynsburk och skrattar. Aha! Du vill ha gröt? Japp!! Det ville hon!!

Hon är precis som sin pappa när han var liten....han levde på havregrynsgröt. Till slut tog jag kontakt med doktorn. Jag tänkte, att det kan aldrig vara bra att bara äta gröt. Det går över....fick jag som svar.

Jag kan ju säga det att Han kan absolut inte äta havregrynsgröt idag. Han får inte ner den...

Åhh, så trött jag var i morse!!!! Vaknade inte till förrän klockan var 7.15.

Medans jag höll på att hjälpa Niklas med hans kläder så ringer det på dörren. Va?? Den här tiden?? Då blir man lite misstänksam och tur då att man har "spionöga" på dörren. Men där utanför såg jag nån bekant turkos/vit jacka. Alexander!! Vilken glad överaskning! Så han satt här en stund innan det var dags för honom att gå till skolan.

Han var så stolt över sin nya telefon som han ville visa ALLT på!

Miira fick hoppa över sin välling idag och göra Niklas sällskap vid frukostbordet istället. Fil, flingor och sylt och en smörgås. Gotti!

Niklas är glad på morgonen-som vanligt! 

Miira med sin frukost.

Sååå kul me ny mobil....

I eftermiddag kom Miira hit och ska vara tills på söndag. Det är så mysigt att få rå om henne. Fast ju mer hon är här desto varmare i kläderna blir hon. Plockar mobiltelefoner, TV-dosan och allt annat som hon vet att jag inte tycker om att hon har. Och så tittar hon så där pillemariskt på mej ungefär som: "Vad säger du nu då...?" Men om jag ber henne lägga tillbaka det så gör hon det också.

Den som har det jobbigast är väl Niklas. Han har ju blivit som en "storebror" för henne. Han vet minsann vad man får ha och vad som inte är tillåtet. Och då skvallrar han till mej. Eller så tar han saken i egna händer och tar av henne grejerna hon plockat på sej, och säger bestämt: "Åbli". Jag tror han känner sej lite stor och stolt!  

När han "jagat" henne en stund så tecknar han "Miira sova". Ha ha ha Han tyckte väl att fick vara nog då...

Så strax före 20 nattade jag Miira, och medan satt Niklas på sitt rum med målarboken och väntade på sin tur. Mammas stora kille....  Som vanligt somnade han på studs efter att ha läst innan. Men den här lillteta...hon har legat och surrat som bara den i sängen. Men nu är det i alla fall tyst där inne.

Ska gå in och bre på dom täckena innan det är dags för kväller för mej me´.

Dagen har flutit på ganska bra. Niklas kom med taxin strax före 13. Alex dök upp på eftermiddan efter att han slutat klockan 15. Det var jättekul att han kom.

Sen har det blivit det gamla vanliga: middag, disk, gå på en prommis och handla, tvätt...

Nu har Niklas lagt sej. Han kom med J-boken och sa att det var dags att sova. Vi har böcker från A-Ö. Han väljer en ny bok varje kväll. Klockan var då strax före 20. Då är han ganska nöjd med dagen.

Alex har bäddat ner sej och ligger och myser framför TV:n som han har på sitt rum. Mindi sover i soffan.

Så lugnt och stilla det är.....

Det här med barn till föräldrar som skiljer är inte lätt... Gör man rätt eller fel? Vad är bäst för barnen? Och hur gör man för att föräldrarna också ska må bra? För det är ju också viktigt! Mår inte barnen bra mår ju föräldrarna pyton över det. För barnen skulle man ju kunna göra ALLT! Men mår inte föräldrarna bra känner ju barnen av det också, och då mår inte dom bra heller.... Skilsmässa är ett rent HELVETE! Ett påfund som inte går att jämföras med nånting annat. Dom stackars barnen ska åka varannan vecka till den ena än den andre.

Var finns deras grund då? Man har slitit upp den grund dom hade och så ska dom delas som om dom vore en bil man äger tillsammans.Det är inte klokt!! Då gäller det att vara lyhörd som förälder och kunna upptäcka det små "osynliga" tecken som visar att barnen inte mår bra av situationen. Många har nog svårt att inte vara egoistiska i såna situationer.... Båda vill ju naturligtvis ha barnen boende hos sej

.

Men det viktigaste är ju barnen!! Glöm aldrig det!!

Den förälder som inte har barnet/barnen boende hos sej kommer känna en stor sorg...men ändå en inre lycka och trygghet av vetskapen att barnet mår bra av att bo på ett ställe och slipper åka fram och tillbaka.....fram och tillbaka....

Och man får aldrig glömma att ALDRIG prata om den andre föräldern så de små hör.

"Små grytor har också öron".

Dom hör mer än vad man tror. Och föräldrarna måste hålla sams. Inte visa sitt "misstycke" (om det finns nåt) inför barnen. För har man gemensamma barn så har man ju kontakt med varann...vare sej man vill eller inte....

Jag har bekanta med vuxna barn som beättat hur djävulskt detta var med resandet hela tiden. Att dom inte hinner landa förrän dom ska åka tillbaka. Som barn kan man kanske inte "peka" på problemet, men som vuxet barn kan man gå tillbaka och förstå att det faktiskt var ett problem.

Vi vill ju ha lyckliga barn med gnistrande ögon och härliga skratt.

En dag med trötta ögon, efter en nästan sömnlös natt, och huvudvärk som snart ger sej hoppas jag.....

På eftermiddan tog jag och Niklas en tur till apoteket för att hämta ut mer av hans medicin. Han vet precis hur det går till: han trycker på den gröna knappen, tar sin kölapp med nummer 121, och väntar på sin tur.   Vi betala vår medicin och gick till Skattkistan en sväng. Det är alltid roligt att bara titta. Men det blev tyvärr inte baaara det i dag.    Niklas upptäckte en liten (då menar jag liten) gitarr den inne. Han blev sittandes på golvet och spelade under tiden jag sökte en halkmatta till duschen. Tyvärr fanns det ingen.

Det blev så att gitarren följde med oss plus en personvåg. Det ska ju börja vägas nu när vi fått "order" av doktorn.

Efter besöket var Niklas sugen på att åka buss igen! Sagt och gjort! En busstripp blev det. På ca 65minuter.

Han älskar ju som sagt att åka buss....lääääänge!! Det finns mycket att titta på efter vägen...

Det var knappt han ville stiga av bussen för att vi skulle handla. Men jag fick honom med mej till slut...

Med en trött kille med sej på affären gick det ganska fort att handla idag.  Förutom vid disken med salladsgrejer på Konsum. Stog och tittade på allt i burkarna men valde till slut lite kräftstjärtar som han ville ha i en liten burk.

Dagens middag blev en kebabtallrik:

Men jag tror att han tyckte mer om pommisarna än köttet. Men han åt ändå av det och med ett glas vatten till. 

Efter maten var det dags att prova guran. Han spelar och spelar....

I morgon kommer nog storebror hit också. Då blir det fart!! För Niklas gillar att brottas med sin brorsa....myyyycket...

Helgen har varit bra trots allt...

Jag har ju haft en solstråle här. Katija har varit här med lillpiga Miira så det har varit underbart att få rå om henne lite. Hon är så söt. En riktig busjänta med glimten i ögat. Idag innan dom skulle åka kom Sanna en sväng också.

Så det blev lite surr över en kopp kaffe.

Miira kommer till helgen igen, för Katija jobbar då. Det blir roligt för niklas som tycker om att busa med Miira. Och retas också för den delen.

Men hon kan ge igen lite om hon vill....

Min mage gör sej påmind hela tiden. Det är år och dag sen jag hade sån magkatarr. Jag får så ont så jag mår illa och blir kräksjuk. Idag skulle jag ju jobba, men det fanns ju inte en chans att det skulle gå. Fick ringa och anmäla mej sjuk.

Och jag tycker inte om det. Det känns så pinsamt....man vill ju ändå försöka liksom...men när det inte går.....

Värst är det på kvällen och morgonen. Åhhh, jag vill bara bli aaaav med det!!

Men det kanske inte är så konstigt att magen säger ifrån ibland.

De sista åren har ju varit en enda lång prövning känns det som och än ser  jag ingen ände....

Men den kommer....den kommer....det får jag åtminstone intala mej själv om.

Nu ska jag försöka ta undan lite tvätt som snälla Katija har vikit undan till mej.