Huga! Det känns nästan som höstkväll ute... Inte för att det är nåt fel på hösten, för den bara älskar jag.

I eftermiddag var det dags för kvartersmatch för våra grabbar.  Det blev lite ståhej innan vi kom iväg...  Fotbollsshortsen låg i smutsen, hittade inga strumpor, fotbollsskorna var för stora, han var trött... Ingenting var roligt.  Skulle absolut inte åka på nån match. Hm...nähä...  Men jag tycker att man är med i en lagsport då är man faktiskt inte hemma annat om man är sjuk eller har verkliga förhinder... Jag sa till min son att man kan inte svika laget bara för att man har lust att stanna hemma. Vi kom överens om att vi skulle åka ändå...

Upp och hämta shortsen från tvätten (dom var inte alls smutsiga) fotbollsstrumpor fanns ju i garderoben (hade han tittat där?)

Jag snörade på honom fotbollsskorna som inte alls är för stora. Vi köpte dom ju i går!!!

Och i väg det bar. Alex tog sin cykel och jag fick ta min dotters kompis cykel som han lämnat här. En gammal militärcykel från 1800 tror jag....   Å herregud, hur skulle jag komma upp på den?

Vårt hus ligger i en backe så nerför går det fort. Om man inte bromsar. Men var fanns bromsarna på den här antikviteten????? Det kändes som jag fick trampa bakåt flera varv innan bromsen tog med ett gnissel. Ja...broms och broms....det var väl och ta i. Först tar den inte....och sen blev det bara tvärstopp! Suck! Men i väg kom vi. Och vi hann innan matchen började.  Så nästa gång (om det blir nån) så kan jag ju med detta gamla fordon. Tack Johan för lånet. Den räddade oss.

Efter matchen hade jag en hel annan kille bredvid mej. Mycket gladare trots att dom förlorade med 1-3. Tror jag det var....

Dusch, lite kvällsmackor och sängen...han somnade snabbt!!

Hans lillebror däremot kom upp jag vet inte huuur många gånger. Men...han somnade han också till slut.

Så då är det väl bara jag kvar...