Jag kommer på mej själv i bland att bara sitta och stirra tomt framför mej... Det finns varken tankar eller ord, känns det som...

Återigen har det börjat pyra i grytan igen, som ändå har varit ganska lugn en period.

Det känns som mitt liv........jaa.......jag vet inte......jag är bara som ett enda jäkla tomt vandrande skal...  Och jag undrar när det skalet ska fyllas med liv igen?

Jag kan ha roligt med mina barn, med mina kompisar, jag kan skratta......

Men när jag sitter i ensamhet, så blir jag detta tomma skal igen!

Jag tycker det finns så många människor som gör så elaka saker. Som inte tänker på andras känslor, som bara kör på liksom. Jag har svårt att förstå det och framför allt varför, eftersom jag inte är så själv. Det är så jävla orättvist!!!

Nu kommer tårarna också.......  Sköööönt! För det släpper ändå lite om man kan gråta. Har inte kunnat göra det på länge....och jag är nog en sån som ventilerar så.

Jag är ingen bitter människa, och jag hoppas att all denna skit inte gör att jag blir det sen heller. Det tror jag kan ta knäcken på vem som helst faktiskt....just bitterhet... 

Jag har en erfarenhet till som jag kan stoppa innanför mitt skal.

ÅÅÅHHH!!! Vilken beslutsångest jag har. Min dotter frågar hela tiden: Ska du verkligen lämna tillbaka Chiara? Hon är ju sååå go´ och mysig...  Suck! Nej, kunde jag så skulle jag inte ta ett sånt beslut, men jag måste ta ett beslut. Och ju förr desto bättre. För Chiara.   Ja ja, hon är ju här fortfarande, så vi tar en dag i taget och sover på saken - igen! :)

Det är fredag och ungarna har det som sin pizzadag. Att dom inte blir less på pizza. Jag tog en kebab med bröd. Det är ju synd att dom inte har mindre bröd så det blir en mindre kebab. Jag skulle gott och väl klara mej på en "halv". Och har man en stor i näven så slinker ju allt ner naturligtvis! Och sen blir man ju sååå förbaskat mätt. Bläää.... Men gott är det ju!!

Sanna har nyss varit förbi med lite grejer. Hon ska bo här i ca tre veckor innan hon får flytta in i sin nya lägenhet i Stockholmshuset. Jag har själv inte sett lägenheten, men hon ser helt lyrisk ut när hon pratar om den. Så den är säkert når extra. Högt i tak, stora fönster...ska bli spännande att få se den sen.

Så på söndag nån gång under dan blir det väl städning av hennes gamla lägenhet. Tur att den inte är så stor, och att vi är två som städar.

Suck! Ännu en dag med grå himmel och regn som strilar...

Min själ skulle behöva  MASSOR  med sol!!!

Fast det är ju ändå bara maj månad. Men så fort det blir vackert väder, 

så tidigt som i maj, blir man ju snabbt bortskämd med den härliga värmen och solen. Man får intala sej att sommaren har ju faktiskt inte ens börjat...så det är bara att vänta in solen. Den kommer ju så småningom...

Snart ska jag ta bussen ner på stan. Min dotter är lika rädd tandläkaren som jag är, så hon ville ha sällskap dit. Men hon går ju i alla fall dit hon. Hm...det är ju lite mer än vad jag gör.

Jag har fått en tid i början på juni. 60 minuter!!! Vad är det för undersökning som tar  så lång tid? Det måste ju vara felskrivet. Det är säkert bara 6 minuter. Kan jag ju hoppas...

Beställde nya linser i går...bruna. Lite kul när man kan byta färg så där. Nästa gång tror jag att jag ska prova gröna.  Eller havsblå?

Jag har kört inskolning måndag och tisdag inom hemtjänst, men tyvärr upptäckte jag att det var nog inget för mej...   Jag passar nog bättre att jobba på en avdelning i stället.  Jag jobbade på en demensavdelning förut så nu får jag sitta och ringa runt och se vad som finns inför sommaren.

Jag har haft en så bra handledare under inskolningsdagarna. Jag skulle inte kunna se henne med ett annat jobb. Hon passar verkligen med att jobba inom hemtjänst. Hon är så naturlig med alla goa tanter och farbröder. Och jag tror att hon är väldigt omtyckt av dom också.

Pratade med Chiaras uppfödare i går om hon ska flytta tillbaka. (Chiara alltså) Det känns jättetungt!! Hon och jag är som ler och långhalm. Men jag måste se till hennes bästa. Det passar inte henne att vara själv den tid jag är borta när jag jobbar. Hon har i och för sej sällskap av Mindi, men det hjälper inte...

När jag varit hemma på lunch ser jag ju hur stressad hon är, och det går knappt att få henne lugn efter hennes glädjeutbrott. Hon skulle kunna krypa in under skinnet på en....  Sen har det hänt så mycket i mitt liv på bara några månader som jag inte kunnat förutsspå, och jag vet inte hur framtiden blir...

Det är inte rättvist mot Chiara att behöva va med om det. Hon behöver nåt annat!

Här är hon! Min lilla tjej...

Mindi och Chiara ligger och myser i mitt knä

Tjusig!

Det går aldrig att gå runt omkring
då sorgen möter oss på vägen
bara rakt igenom,
rakt igenom -
detta är den enkla visdom
som jag vill lägga i din hand -

och innerst inne
vill sorgen oss bara väl
på sitt sätt
fast vi har svårt att förstå
- men jag tror
att den vill bana väg
för glädjen -
bortom natten finns alltid en dag
bortom molnen finns alltid en sol
bortom smärtan finns alltid en fröjd -

det går aldrig att gå runt omkring
bara rakt igenom
rakt igenom -

Niklas har gått till förskolan i dag efter att ha varit hemma i två dar. Hans ögon har runnit och han har haft feber. I morse när han blev väckt så hade han ingen lust alls att vakna, ville bara ligga kvar i sängvärmen. Och vem vill inte det??

I går hade Niklas stort "kalas"... Roger hade varit en sväng på jobbet  i går kväll, och jag var ute med hundarna på gården och Niklas satt framför TV:n. Frid och fröjd. När Roger kommer hem och går in till Niklas så hör jag ju på honom att nånting har hänt...hm... Då kommer han med vår lille gullige son, helt inkletad i sitt bajs!!!!!! Alltså, det e ju sååå vidrigt!!! Han hade målat både armar och mage. Ryser fortfarande vid tanken... 

Varför gör barn på detta sätt??

Näe, grannen har bjudit mej på kaffe så dit ska jag nu..

Jag tänker på alla människor som är "duktiga" att prata för sej. Att alltid kunna prata till sin fördel, oavsett what...

Tänker på varför man ska vara så förbannat snäll? Det är en jäkla bra egenskap, men det är ju så att ibland får man ju lida för sin snällhet. Tyvärr...

Och för att inte andra människor ska komma till skada så backar man hellre. Sååå typiskt oss snälla....

Ja...ni vet väl...

Men jag tror faktiskt att vi vinner i längden. "Dom andra" kan sitta där och ångra sej, vara bittra, tycka synd om sej själva eller vad fasen dom nu gör, medan vi kan knycka på nacken och gå med hedern i behåll!! Trots att vägen kan va lång....

Har haft telefonsamtal i dag från kommunen... Jag har nog fått jobb! Åtminstone under sommaren i alla fall. Känns skönt! Nackdelen är väl att det är heltid, men va f*n, det ordnar sej säkert.

Det känns både spännande och pirrigt.... Jag har ju liksom varit hemma med barnen sista 7 åren.

Men jag är otroligt tacksam över att ha haft den möjligheten!! Väldigt!

Jag undrar vad barnen säger? Dom är ju så vana att ha mamma hemma. Och Alexander tycker det är ganska mysigt att man finns hemma när han kommer hem från skolan. Då fikar vi och pratar lite om hur dagen varit. Fast lika ofta försvinner han ju till grannen....  ;)